11. Annelundsvillan — herrgården som brann upp

Villa Annelund. Fotograferad av Gustaf Nilsson 1890.

När man numera talar om Annelundsvillan i Borås, syftar man i regel på den röda funkisvillan som uppfördes åt Nils Hörstadius på 30-talet. Den här texten handlar dock om den ursprungliga Annelundsvillan, som blev lågornas rov i augusti 1959, och som låg ett stenkast från den nuvarande Annelundsvillan. Idag finns av huset blott grunden kvar, som nu fungerar som en vacker terass.

Den präktiga herrgården kallades först Nyckelberget, efter berget den stod på, och uppfördes 1827 som ett sommarhus, av färgerifabrikören Ambrosius Butsch (1772-1849), en för tiden välkänd boråsare.  Det berättas i källorna, att under den sista förödande stadsbranden 1827 fick en mängd ”mer eller mindre intressanta eller lustiga boråsgestalter” husrum där, med Ada Damms ord.

De båda stadsbränderna 1822 och 1827 skall ha drabbat Ambrotius Butsch hårt. Under den senare branden försvann en mängd av hans i staden magasinerade möbler och husgeråd. Det kan säkert ha varit förluster i samband med bränderna, som bidrig till att Butsch fick det tufft rent ekonomiskt. Därtill kom en skärpt konkurrenssituation. Redan 1828 sålde han Nyckelberget till handelsmannen Pehr Pettersson och flyttade åter ner till staden. Butsch dog 1849.

* * *

Ambrotius Butsch son kan för övrigt knytas till de högre andliga ämbetena i Skara stift: han blev biskop där med tiden och hette Johan Albert Butsch. Hans eftermäle är gott, och han prisas för intelligens och godhet. Dessutom verkar han stått i särskild gunst hos kungafamiljen, vars samtliga barn han konfirmerade, bland annat Karl (XV) som långt senare skulle besöka biskopens faders sedan länge ur släkten gångna herrgård i Borås.

* * *

Pehr Pettersson var en synnerligen rik karl med rötter i Toarp, nuvarande Dalsjöfors. Sitt hus — av sten — hade han vid Stora torget. Det hade gästats av Karl XIV Johan vid dennes besök 1821. Och 1828 köpte Pehr Pettersson alltså Nyckelberget av Ambrotius Butsch, byggde om det och gav det namnet Annelund — efter sin hustru Anna Sara.

Det berättas, att Annelund med sin stora trädgård var det enda hemmet i Borås som kunde tävla med Rike Nellsons hus vad gäller inredningsprakt. Men Petterssons lycka blev kortvarig. Han förkylde sig under en fisketur och hämtade sig aldrig. Enligt sägnen skall han ha ordinerats ett bad — i vin. Och då hanslappnade av i detta, somnade han in. Han blev 43 år och efterlämnade en rejäl förmögenhet.

Hustrun Anna Sara sörjde djupt. Hon behöll herrgården. Det kom att räknas som en stor ära att bli ditbjuden. Bjudningarna skall ha varit generösa. Och med tiden kom väl glädjen åter till huset, för det berättas om maskerader och danser. Och när biskop Butsch, sonen till gamle ägaren, besökte Annelund, blev det middagar med bal.

Skötseln av Annelund och äganderätten övertogs av handelsman Holmén, som gifte sig med Pehr Pettersson och Anna Saras dotter Emelie. Hon dog emellertid 1853, enligt Ada Damm på grund av att hon alltför hastigt åt en melon. Emelie fördes i fackelsken till sin murade gravplats bredvid fadern.

Några år senare avled också maken som till boråsarnas stora förvåning i sitt testamente inte tagit nån hänsyn till sin svärmor, gamla fru Anna Sara, efter vilken ju själva Annelund var uppkallat. Anna Sara fick flytta från herrgården. Hon avled senare på en gård i Fristad.

Annelund övergick i Emelie och handlande Holméns fosterdotter Lovisa Holméns ägo. I själva verket var hon brorsdotter till handlande Holmén.

Lovisa innehade Annelundsvillan vid Karl XV:s besök 1863. Det var i samband med att kungen invigt Borås första och då enda järnvägsspår som staden hade mottagning på Annelundsvillan. Herrgården skall ha varit rejält upplyst och verkligen något att skåda. Herr landshövdingen missade dock att presentera husets ägarinna för majestätet, vilket enligt Ada Damm skall ha varit mottagningens enda missräkning.

* * *

Efter ett antal ägarbyten övertogs så Annelundsvillan 1889 av häradshövding Thor Odencrants, som kom att bo där med sin hustru Leonore, som var känd för sitt sociala engagemang. Häradshövdingen kom att bli den siste privatpersonen som ägde herrgården. Thor dog 1934, och Leonore dog 1944.

* * *

Annelundsvillan köptes av kommunen, tillika med naturområdet runt omkring den, år 1945. Man hade tänkt sig att man kunde exploatera ytan. Men 1960 slogs det fast, att miljön skulle bevaras som park. Då var emellertid villan redan nedbrunnen. Men parken är, vid sidan av Stadsparken, en prydnad för Borås än i dag. Även om inte längre några konungar skålar för Borås, eller några baler anordnas, där nu blomstprakten prunkar, men där Borås kanske finaste herrgård en gång stod.

Annelundsvillans kvarvarande grund. Sommaren 2011.